Kolloidalt guld

Kolloidala guld nanopartiklarhar använts av konstnärer i århundraden eftersom de interagerar med synligt ljus för att producera ljusa färger.Nyligen har denna unika fotoelektriska egenskap undersökts och tillämpats inom högteknologiska områden som organiska solceller, sensorsonder, terapeutiska medel, läkemedelstillförselsystem i biologiska och medicinska tillämpningar, elektroniska ledare och katalys.De optiska och elektroniska egenskaperna hos guldnanopartiklar kan justeras genom att ändra deras storlek, form, ytkemi och aggregationstillstånd.

Den kolloidala guldlösningen avser en guldsol med en partikeldiameter i dispergerad fas mellan 1 och 150 nm.Den tillhör ett heterogent heterogent system, och färgen är orange till lila.Användningen av kolloidalt guld som markör för immunhistokemi började 1971. Faulk et al.Använde elektronmikroskopi immunokolloidal guldfärgning (IGS) för att observera Salmonella.

Märkt på den andra antikroppen (häst-anti-humant IgG), etablerades en indirekt immunokolloid guldfärgningsmetod.1978 upptäckte geoghega användningen av kolloidala guldmarkörer på ljusspegelnivån.Tillämpningen av kolloidalt guld i immunkemi kallas också immunogold.Efteråt bekräftade många forskare ytterligare att kolloidalt guld kan adsorbera proteiner stabilt och snabbt, och proteinets biologiska aktivitet har inte förändrats nämnvärt.Den kan användas som en sond för exakt positionering av cellytor och intracellulära polysackarider, proteiner, polypeptider, antigener, hormoner, nukleinsyror och andra biologiska makromolekyler.Den kan också användas för daglig immundiagnos och immunhistokemisk lokalisering, sålunda i klinisk diagnos. Och tillämpningen av läkemedelsdetektering och andra aspekter har värderats mycket.För närvarande blir immunogoldfärgning på elektronmikroskopnivå (IGS), immunogoldfärgning på ljusmikroskopnivå (IGSS) och fläckimmunogoldfärgning på makroskopisk nivå alltmer kraftfulla verktyg för vetenskaplig forskning och klinisk diagnos.